När det här inlägget publiceras kommer jag vara i Portland och träffa min familj för första gången på väldigt länge. Jag är jättetaggad men inte speciellt spänd, det var värre när jag skulle träffa Marcus. Det är bara svårt att förstå att de faktiskt är här nu. Jag har klarat mig själv så länge, men om ett par timmar kommer jag inte längre kunna säga att jag varit i USA utan mina föräldrar. Jag har förberett en liten överraskning till dem, så det är därför som jag publicerar det här i efterhand. Jag har tagit med drömtårta och chokladbollar så vi kan sätta oss och fika i någon av trädgårdarna vi besöker, och sen ska de få ett program och en teckning som Devlyn har ritat på båda våra familjer. De ska också få ett Starbuckspresentkort, vilket kommer väl till pass idag då jag är väldigt hes. I torsdags tyckte Sherri synd om mig och gav mig medicin mot förkylningen. Jag har tagit den var fjärde timme och den har faktiskt hjälpt, för jag mår mycket bättre nu (även fast det inte hörs på mig). Nu ska jag strax åka, känns fortfarande helt overkligt det här!